Vi åkte ner till ett kallt och ruggigt Yerevan den 17 februari.

Nåja, den 18:e på förmiddagen var det vår i luften och ett intensivt gatuliv och livlig byggenskap bakom anrika fasader. Det är bara i Yerevan jag sett att de bygger helt nya hus innanför skalet av en gammal fasad. Ett rätt originellt sätt att bevara gatubilden.

 

Den 19:e var det val av president och ett antal kandidater ställde upp. Premiärministern tillmättes stor chans att vinna och gjorde det också rejält. Även om man plockade ihop alla de andras röster så var han ändå den som hade flest.

 

 Vinnaren

 

Min vän Tigran och jag diskuterade presidentvalet. Jag framkastade att premiärministern såg ju rätt hederlig ut i jämförelse med de andra.

Tigran log bara ett snett leende och sa: "De finns inga hederliga på den nivån"

 

Den 20:e var röstresultatet klart och det ogillades av de som höll på den kandidat som varit presdent för ett antal år sedan då landet låg i krig med Azserbajan. En stor folkmassa marcherade fram till premiärmistern kontor och skanderade sitt missnöje högt. Det påminde en del om ett stort gäng fotbollssupporters som just förlorat matchen, fast det gick lite lugnare till här.   

Efter detta tågade hela skaran upp till operan där man slog läger - för resten av veckan.

 

 Demonstranter utanför premiärministerns kontor

 

Där hölls brandtal och där knöts nävar i luften. Men större delen av tiden spelades musik och man dansade. Folkfest eller folkligt missnöje? De små kupoltälten såg varken bekväma eller varma ut och vädret var ruggigt kring +-0 så det fanns en vilja att inte ge upp prostesterna. Vi var där varje dag och tittade och pratade med folket. Ju längre veckan led ju mer irriterat blev det.

Vi åkte hem men helgen därpå skedde en urladdning när regeringen beslöt att röja rent framför operan. Några döda och ett 30-tal skadade torde vara facit från den räden. Undantagstillstånd proklamerades och det räcker till nu i Påsk. Enligt de rapporter man fått från personligen bekanta i stan så verkar allt lugnt för närvarande.

Om man ska avge något omdöme om armeniern som gatuprotestant så verkar det vara en rätt lugn perosn som behärskat men envist håller fast vid det han inlett. Svensk stil? Fast det är knappast troligt att vi skulle tälta i veckor framför Operan på vintern bara för att motståndaren vunnit en jordskredsseger.

 

 Gubbarna protesterar