Gangsterplan

När jag stigit ombord på planet till Manilla så slår bokstavligen en av våra värsta klichéer emot mig. Jag är plötsligt omgiven av män som ser skumma, lömska och dumma ut. Den typ jag skall sitta bredvid skulle jag inte vilja träffa på en mörk gata. Det slår en när minst 80% av ens medpassagerare som ser ut som gansters, att det måste bero på att filippinaren fått släppa till sin fysionomi för att vi ska ha en kliché för en gangster. I detta fall är det en bov av det simpla slaget. Kinesen, för att inte tala om mongolen är den smarte och grymme boven, medan filippinaren är svansen och underhuggaren som undergivet och fegt smyger omkring.

Har inte tänkt på detta tidigare, men på planet blev det plötsligt så uppenbart. Min relativt storväxta gestalt med grova drag och stor näsa fyller ju på samma sätt sin klichéuppgift i de delar av världen dit jag var på väg.

Den lilla människan

Att dessa ofta småväxta människor, med lömska drag, som befolkar Filippinarna inte kan infria klichéns bild behöver jag knappast påpeka.  Det finns en ovanligt markerad yttre vänlighet som även håller om man kommer innanför det yttre leendet och det evigt upprepade ”Sir!”.

För den som vill känna lite kolonial stämning passar detta titulerande naturligtvis bra. Och det har säkert sina rötter bakåt i tiden till en lång period av kolonialt styre där först spanjorerna från 1570 och sedan USA fram till 1945 såg till att filippinarna var andra klassens medborgare. Det kanske säger en del om komplexet att man kan sälja mirakelmediciner som lovar att få vuxet folk att växa upp till tre centimeter!

Det nationella komplexet för sin litenhet som nation må även vara drivande krafter för alla de filippinare som längtar bort till andra länder. Här är naturligtvis den stora mängden fattiga och halvfattiga, om uttrycket tillåts, den dominerande faktorn. Om du i Filippinerna har en låg status, saknar pengar för utbildning och vill komma ur detta., hur gör du?

Söker jobb utomlands till att börja med, så du får pengar både till dej själv och din familj hemma. Du glömmer naturligtvis aldrig din familj på Filippinerna. Även om du inte kommer så långt som till utlandet utan bara hamnar på någon av Manillas otaliga klubbar, så skickar du pengar hem till din familj i provinsen och berättar att du jobbar på ett hotell och har en generös pojkvän eller någon liknade förklaring till dina oväntat stora inkomster. Som en guide sade till de vänsterlänningar som satt med var sin filippinska, på en av de turer jag åkte med: ”Kom ihåg grabbar att när ni gifter er med en filippinska så gifter ni er med en hel familj”. Det är omvittnat sant.

Nästan 10% av filippinarna bor utomlands och jobbar ihop pengar. Träffade en filippinska på en busskyttel på flygplatsen som var på väg tillbaka till Dubai efter sitt årliga besök hemma. Hemma hade hon två barn, 10 och 5 år och sin mor som tog hand om barnen. Hon berättade hur svårt det var att ta farväl av barnen även om hon visste att hennes mamma tog väl vara på dom. Hon jobbade på 3-årskontrakt. Hennes syster jobbade i ett Emirat som låg granne med Dubai.

För att vi någorlunda skall förstå hur man ändå väljer att leva, så bör vi gå tillbaka 100-150 år i vår egen historia för att finna att det i stor utsträckning fungerade lika i Sverige. Den stora amerikaventilen fanns men även lukrativa jobb i Stockholm. Och kärlek hade inte ännu fått högsta prioritet vid val av partner. Det är en lyx man kan kosta på sig som bemedlad.