Bomben i Manilla

En fredag vid lunch kom en otäck nyhet. En bomb hade exploderat i ett köpcentrum i centrala Manilla. Flera var döda och ännu fler skadade. Filippinarna verkade ta det med förvånansvärt lugn. Senast det hände var för något år sedan och det är något man lärt sig leva med. Antalet döda steg till tio och skadade till över hundra. Militären var övertygad om att det var en bilbomb och det påstods att rester efter sprängmedel hade hittats. En terroristgrupp tog på sig sprängningen och hotade med fler bombdåd om inte vissa fångar blev frigivna.

En utredning av orsaken tillsattes naturligtvis direkt. Dagarna gick och det kom signaler att det kanske kunde vara en olycka där eventuell gas kunde vara en del av orsaken. Ungefär en vecka efter bombattentatet var attentatspåret avskrivet och man gav nu en helt ny förklaring, som kunde få en att skratta om inte så många drabbats. Enligt slutrapporten så orsakades den kraftiga explosionen av att det bildats gas i byggnadens avloppssystem. Denna oväntat stora gasbildning som komprimerats och exploderat var i sin tur orsakad av kundernas lösa avföring!

DET var en bomb!

Frågan är väl om nyhetsbyråerna utomlands iddes dementera terroristdådet. Upplösningen får man väl ändå säga är högst medial.

Frågan är dock om man kan känna sig säkrare sedan sanningen kom fram. Stan är nedlusad av köpcentra.

Kuppen i Manilla

Vid mitt sista besök hann jag knappt landa och sätta mej framför TVn förrän undantagstillstånd var utfärdat och världens mediabevakning var igång. En statskupp hade skett och upprorsmakarna hade ockuperat ett lyxhotell i stan. Det kändes redan från början som om det var något ”skumt” med hela kuppen och filippinarna i allmänhet tog det lugnt som vanligt. Trots att en stridvagn forcerade hotellentrén och soldater rusade in så gick allt väldigt lugnt till väga. Kuppmakarna, ett 50-tal personer, gav upp genast när stormningen inleddes. Ut kommer en general som hade genomfört sin tredje misslyckade kupp i rad (sedan 1989) och en senator som gjorde sin ”andra resa”. I sällskapet som kom ut fanns också en lätt senil fd vicepresident. Trots att de varken fått militären eller folket med sig i sitt krav på presidentens avgång så verkade de nästan nöjda ändå. En närmast tragikomisk kupp av några verklighetsflyktingar. Men på CNN och andra internationella nyhetskanaler fortsatte stridvagnen att rulla in i hotellet och undantagstillståndet att gälla.

Dagen efter var tidningarna fulla av material om kuppen, men då med löjets skimmer över den. Artiklarna handlade t ex  om en bröllopslunch som blivit avbruten av instormande kuppmakare. Gäster hade dock fortsatt att äta och kuppmakarna gick en trappa upp.

”Inte dom, en gång till!” var väl ledmotivet i tidningarna.

På en enspaltare lite längre in i tidningen kunde man läsa att 20 gerillasoldater och 8 regeringssoldater hade dödats vid en sammandrabbning på en av öarna söder om Manilla.