"Jämtlandspentagonen" 21-26 mars 2010
13:e vinterturen tillsammans med Annette och Sten-Börje sedan 1997
Hela gänget utom taxen Vinsent. Sten-Börje, Vanja, Johan, Curt, Kina och Annette.
Ankomstdagen: Vi samlades på Storulvåns fjällstation på kvällen den 21 mars. Vi kom med bil från olika håll. Vanja och Johan med sin tax Vinsent kom från Siljansnäs, Vi kom från Norrsundet och Anette och Sten-Börja från Dorotea. Se upp med stängningstiderna för vägen till fjällstationen under vintertid. Vägverket låser bommen kl 19.00 och öppnar den 08.00 morgonen därpå. Det blev lite stressigt för oss ett slag men alla hann fram innan vägen blev bommad. Annette stod för maten som vi åt i fjällstationens stora kök. Sov gjorde vi i stugorna på gamla stationen.
Dag 1: "Jämtpentagonen" är inget etablerat namn för turen Storulvån-Gåsen-Sylarna-Storeriksvollen-Blåhammaren-Storulvån men skulle väl kunna bli. Den är ett bra alternativ om man vill variera sig lite i jämtlandsfjällen. Är det god sikt kan man se Syltopparna varje dag.
Man kan ha fördomar om taxar och vinterfjäll men Vinsent visade att det bara är fördomar. Han sprang som en minijärv på fjället och blev han lite trött så hoppade han upp i pulkan en kvart.
Första biten fram till Tjallingen, där vi tog ett fika, är slät skogstur men sedan blir det långsamt brantare och brantare....och brantare. Vindskyddet är välplacerat före den verkligt branta delen.
Det var härligt att till slut se stugorna vid Gåsen och vi fick hundstugan förstås, vilket betyder garanterat trevligt sällskap. Denna kväll var vi dock ensamma. Trots alla välfyllda provianteringsbutiker som finns på stugorna så brukar vi dra med oss det mesta i våra pulkor. Matribban är satt på trerätters och gärna ett gott vin till. Vanja och Johan var kvällens värdpar.
Dag 2: Dagen därpå fick vi återbäring när vi susade nerför samma backar som vi stretat uppför dagen innan. Efter fika i vindskyddet satte vi en spikrak kurs mot Sylarna vilket betydde oledat. Dock var sikten rätt god även om fjälltopparna var insvepta i ett vitt töcken. Efter ett antal turer till Sylarna så har man lärt sig att ladda mentalt inför de sista kilometrarna - det hjäper i uppförbacken. Vi stod för maten och efterrätten var given - semlor. En gammal god tradition på våra skidturer (om de sker före Påsk).
Dag 3: Efter en stigning upp mot fjällryggen passeraqde vi riksgränsen vid en norsk raststuga. Därefter gled vi fint utför nästan hela vägen fram till Storeriksvollen. Tidvis slog dock klabbföret till, vilket aldrig är roligt. På Storeriksvollen gällde helpension, som det alltid gör när hela stationen är öppen. Det är den dock inte så många veckor om året. Ett dukat bord kan vara trivsamt som omväxling. Man får också tillfälle att smaka det typiskt norka köket. I hundstugan fanns en levande fjälril! Visuell poesi!
Dag 4: Nästa dag packade vi ut oss ur den trivsamma hundstugan och det var det åter dags att korsa riksgränsen, nu på väg till Blåhammaren. Blåhammaren har ju en egen profil. Allmogestil på sängarna, ett jättelikt runt fönster i bastun som ger utsikt mot Storlien. "Stenkorridoren" är helt unik och finns där som en påminnelse om den tragiska branden för många års sedan. 18.00 var det som vanligt upprop av middagsgästerna namn, bordsplacering och sedan kunde vi hugga in på Blåhammarns berömda buffé.
Dag 5: Först på sista dagen fick vi kanonväder men i fjällen räcker det långt. Efteråt minns man mest denna dag. Vi tog det lugnt och sköt så länge som möjligt på hemresan på kvällen.