Kungsleden Nikkaluokta – Vakkotavare 2009

Turen inleddes som många gånger förr med nattåget från Gävle. Parkupé är en både lyxig och billig variant. Framme i Kiruna träffade vi våra skidande vänner Sten-Börje och Annette. Vi tog bussen till Nikkaluokta där vi fick möjlighet att hyra en av Sarris nya fina lägenheter, som nu finns på området där den första 100-åriga turistkåtan står. Nikkaluokta är Sarri Land.

Dag 1:

30 mars - Nikkaluokta – Kebnekaise - 19 km

Vädret hade kunnat vara både bättre och sämre när vi startade vid 10-tiden. Under dagen tittade solljuset fram, men något rejält lyft blev det aldrig. Vi fikade vår matsäck vid Laddajaure strand. LappDonalds hade tyvärr inte öppet denna dag. Sjön passerades och sedan hade vi lätt uppför till målet. Vi fick snart sällskap med högstadieelever från Bolagsskolan i Kiruna som gjorde sin Kebne-tur för året. För en del gick det lätt, andra fick kämpa. Väl framme vid 17-tiden kom vi att dela kök med dem. Då var alla ev. besvär glömda och stämningen god. Vi hade bokat in oss i den äldsta delen av fjällstationens logi. Där på ”115 Åive” har mycket lite ändrats under åren, vilket ger charmen.

Dag 2:

31 mars – Kebnekaise – Singistugorna

Klocka 10 kom vi iväg även denna dag. Bästa vädret på hela turen, från ljus inledning till sol på slutet. Men med snön var det tunt. Vi klarade oss, men hundspann som vi mötte hade betydande problem att ta sig fram på det tunna snötäcket över stenarna. 1 cm nysnö på is och sten. Vi mötte en del folk men ingen gick i vår riktning. Vid 16-tiden var vi framme i Singi. Blandat folk i stugan. De andra spelade kort – vi smälte maten. Pisko med korv och renkött, rökt sik med potatismos och semlor. Vi drack litervis med vatten, ty dagen hade gjort oss törstiga. Att hämta vatten är här en ganska lång tur till vattenhålet. Men detta är en del av stuglivet. Det finns klart värre ställen än Singi när det gäller vattenhämtning!

Dag 3:

1 april- Singistugorna – Kaitumstugan

Växlande molnighet och en skön kort dag. Start kl 10.30 och framme kl 14.15. Slätt och lätt utför kan man karakterisera spåret. Vi var ett drygt dussin i stugan, varav ett gäng som brukar åka varje år precis som vi. Vi hämtade vatten och jag sågade lite ved. Dessa ”plikter” känns som en del av turen och som man inte vill vara utan. Det var Stenbergarnas matdag vilket märktes; smördegskanapé, pasta med kasslersås (prosaiskt namn för en delikatess!) och jordgubbsfromage med passionsfrukts-topping. Irish coffe och körsbärschokladkaka som avrundning. Till detta ett utmärkt rödvin: Umbala. ”Turist” som kvällslitteratur.

 

Dag 4:

2 april – Kaitumstugan – Teusajaurestugorna

Ljusgrått väder. På vägen över fjället var det som att gå mot ett lakan med enkla korsstygn i rött. Vi startade 10.30 och Kina och jag var framme vid målet 14.00. Stenbergs och den andra gruppen tog skotersvängen (vilket förlängde turen 4 km) och kom något senare. Den väg vi tog var kort men stupade brant ner till stugorna vid sjön. Vi tog av oss skidorna redan i början på backen och gick ner som en liten övning inför dagen därpå. Vi fick ett 6-bäddsrum i den mindre stugan, och lite romspetsad choklad med macka smakade bra då vi hade hoppat över fikat på fjället. Dagsbetinget var 9 km och vi hade inte hittat någon skön fikaplats ute i gråvädret. Vi gick sedan till bastun som var ordentligt befolkad denna eftermiddag. 3 damer och minst 10 karlar. Då vi medfört Jäger och öl i pulkan, kunde vi nu njuta av detta vid relaxen. Is-the och sardeller, torsk egenhändigt fiskad av Sten-Börje, mandarinpaj + lite annat gott till middag. Kan verka tjatigt med dessa uppräkningar av god mat, men för oss är det en mycket viktig del av en skön skidvecka i fjällen. Och är föret bra så märks inte de extra kilona alls i pulkan. Till stugan kom senare på kvällen ett par som åkt 3 ”stughåll” den dagen. Då åker vi hellre ett stughåll och hinner äta gott.

Dag 5

3 april (fredag) - Teusajaure – Vakkotavare

För första gången sedan vi åkte från Kiruna fick vi nu en tid att passa. Om möjligt ville vi hinna med 15.25-bussen i Vakkotavare för att hinna få en dag i Jokkmokk. Klockan ringde 06.00 och vi steg genast upp och var i spåret 07.50. Sedan vi passerat sjön blev det en strävsam bit i björkskog med en stigning på 400 meter. Ljusgrått väder och inte så kallt. De andra som startat senare började nu hinna upp oss. En ettrig blåst på kalfjället, men den avtog snart. Leden är inte kryssmarkerad mellan dessa stugor, men inte svår att hitta i det väder vi hade. Vi kom sedan ner i en mycket besvärlig ”småkullig” utförsbacke; den backe vi laddat för hela turen. Även här blev det snart enklare att ta av sig skidorna och knalla lugnt utför. Nere i stugan bjöd värdinnan alla på varm saft medan vi plockade ihop våra grejor i väntan på bussen. Här sken solen! Vi hade kommit i god tid till bussen och alla åkte vidare med den, så värdinnan blev utan gäster trots den stora anstormningen timman innan. De flesta steg av vid Kebnats brygga för att stanna i Saltoluokta. Vi fortsatte dock till vandrarhemmet i Jokkmokk där vi beställt plats. Vi bytte buss i ett öde vägskäl Gällivare/Jokkmokk/Ritsem och fick skjuts ända fram till vårt logi.

Dag 6:

4 april – Jokkmokksdagen  

Nu sken solen från en klarblå himmel! Men bättre sent än aldrig. Det kan ju vara trevligt att få shoppa i sol. Shoppingen bestod till stor del av ett besök hos PÅ:s där vi hittade både broddar, handväskor och stövlar. Stövlarna köpte jag för att se om det nu för tiden finns några riktiga stövlar att få i affärerna. Denna modell, en kraftig stövel i svart av en liten finsk tillverkare, skulle kunna vara av gammaldags kvalité. Numera verkar alla stora märken bara tillverka skitstövlar, som faller sönder efter bara en eller två fjällvandringar. Vi får se (läs om senare fjällturer här på hemsidan så kanske svaret kommer)! - Sedan fikade vi på konditori! Vi gick till fotografen Edvin Nilssons hus, där han både bor och har sin utställning. Av en ren tillfällighet var han hemma och vi fick komma in fast det egentligen inte var öppet. Vi tittade på hans fina fotografier och fick höra att han blivit hedersdoktor på Ulltuna för sina insatser som naturfotograf. En pigg man i 80-årsåldern! Vi besåg också Jokkmokks kyrkor denna dag och var på helgmålsbön i den gamla innan vi gick på Restaurang ”Opera” (den enda öppna denna lördagskväll) för att fira årets skidtur. Mycket nöjda med maten njöt vi av krogsorlet på norrbottniska. ”Alla” var ju där. Ett ”konjakogram” (förmedlat av mor Annette) från Vanja, som var med på fjolårsturen, avrundade kvällen. – Nu väntade påsken i Borgafjäll, som vi tog bussen till dagen därpå.