Dag 1: (10 aug) Till Kårsavagge. Vi kunde starta i hyfsat väder och slog in på Rallarvägen, som går längs järnvägen från Tornehamn till Rombaksbotn. Efter ett par kilometers promenad vek vi av på leden mot Kårsavaggestugan som ligger ca 12 km därifrån. Vi gick över den fina jokken med kanjonen och följde en lättvandrad stig genom björkskogen. Kårsavagge är bred och inbjudande med måttliga stigningar och vårt första mål var trädgränsen där vi fikade.  Detta var den mest spännande dagen, i så motto att vi inte visste om sängplatserna i stugan skulle räcka till. Kårsavaggestugan är en av de äldsta bland STF:s fjällstugor och har totalt 10 bäddar och 2 madrasser. Vi var två par med tält i packningen, så vi hoppades att övriga 8 skulle få plats i stugan.  Samtidigt med vår grupp anlände även 6 personer från annat håll, men allt löste sig med lite god vilja. Vi åt alla middag i stugan som bokstavligen sjöd av liv i de två rummen.

Dag 2: (11aug) Upp till Låkktajåkka. Denna dag blev högalpin. Vi tog oss sakta men säkert uppför branten norr om stugan och klarade passet efter någon timme. Lite brant var det bitvis men inte omöjligt. Inte ens om man har känning av höjdrädsla. Därefter var vi uppe på en lättgången högplatå. En fin vandring förbi en bemannad forskningsstation. Ett litet vad, några snöfält och osmält is gav dock känsla av orörd natur. Efter dagens ansträngning var det skönt att efter bastun få sätta sig ner, beställa in en öl i Sveriges högst belägna bar (1228 m.ö.h) och njuta av en ”happy hour” innan vi satte oss till bords och åt ännu en god middag.

Dag 3: (12 aug) På hyllan till Katterjåkk. Vi startade på leden ner mot Låkktajåkka Hpl, men vek av mot väst efter vindskyddet och vandrade sen längs den gröna hyllan under berget varifrån vi kunde njuta av utsikten över de norska gränsfjällen och sjölandskapet nedanför. Ett vad efter halva dagen tog lite tid, då ingen ville bli blöt om fötterna, annars inte så vådligt. I slutet av dagen delade gruppen upp sig, då alla tyckte sig ha hittat den bästa vägen över sista myren med videsnår och bäckar. Alla vägar är ju bra på sitt sätt, så ingen var missbelåten när vi åter samlades vid Katterjåkks turiststation, som drivs av Friluftsfrämjandet. Vi hade bokat två små 6-bäddslägenheter där vi lagade vår middag som vi sedan åt uppe i det stora och moderna samlingsrummet.

Dag 4: (13 aug) Rallarvägen till Fagerlia. Idag måste Christer och Ulla avsluta sin vandring för att hinna hem till plikterna. Vi följdes åt till Riksgränsen där vi vinkade av dem vid tåget. Övriga gänget fortsatte längs Rallarvägen och passerade den ena stationen efter den andra. Längs leden finns det gott om informationstavlor som berättar om hur livet gestaltade sig för de många järnvägsbyggarna för drygt 100 år sedan. Rombaksbotn (morgondagens mål) var en gång ett stort samhälle som ombesörjde transporterna men även det lilla nöjesliv som fanns att få här uppe i obygden. Det finns många ruiner och grunder som minner om den tiden.

Fagerlia, som sedan några år tillbaka drivs av Narviks turistförening, är en gammal banvaktarstuga som ligger vid Rallarvägen. Enligt gästboken var vi de första svenska gästerna i stugan som ger känsla av privat sportstuga. Det finns också el, men där vill vi utfärda en varning. Strömmen kommer nämligen från järnvägen och kräver omformning innan den kan användas till hushållsapparater. Det fanns uttag för omformad el, men trots det knäcktes en laddare för kamerabatterier.

Dag 5 (14 aug) Ner till Rombaksbotn. Dagen för lätt dagstur. Vårt mål var Atlanten, som nu låg på några timmars promenad utför sluttningarna. I dalen ner mot fjorden finns åtskilliga lämningar från rallartiden. Stundom brant utför, stundom platt vandring genom homogen lövskog. När vi närmade oss fjorden stack en rökdoft i näsan. Det var elever från Narviks Högskola som förberedde ett grillparty för ca 200 nya högskoleelever som skulle komma från Narvik med tåg och sedan åka båt tillbaka. Vi gick ner till ångbåtsbryggan och åt sedan vår medhavda lunch vid en rastplats längs stranden.

När vi återvände hade grillfesten börjat och vi bjöds på ett par smaskiga kotletter som färdkost. Hemma i Fagerlia lagade vi vår egen mat och njöt en stilla hemmakväll i vardagsrummet. Ute var det duggregn.

Dag 6 (15 aug) Vägarna skiljs. Vi vandrade de tre kilometrarna till Katterats station i duggregn. Efter en kopp kaffe i väntsalen lämnade vi tillsammans med Carina och Bengt resten av gänget, som skulle ta middagståget mot Abisko-Kiruna. Själva skulle vi ta tåget två dagar senare från Rombaks station. Vädret var fortfarande ostadigt men ändå rätt fint under vandringen upp mot Hunddalshyttene, en av dessa mysiga norska stugor. Vi fick sällskap av två unga tjejer i stugan, en från Norrbotten och den andra söderifrån. När vi satt och språkade kom vi in på de olikheter som finns i kultur mellan norr och söder.

Dag 7 (16 aug) Hällvandring i passet. Dagens vandring skulle bli mycket spännande, eftersom vi planerat den endast utifrån kartan. En rekommenderad led från äldre fjällkartor, som inte finns med på den senaste utgåvan. En till synes öppen dal visade sig vara storblockig men vädret var fint och det obligatoriska 11-kaffet smakade gott.

Uppe i passet fick vi belöning för vårt knegande. En sjö med omgivande toppar, gav lite Torres del Paine-känsla. Vi gick över ett snöfält som lutade betänkligt ner mot vattnet, men det passerades utan besvär.  Efter snöfältet stötte vi på något som vi aldrig vandrat på i så stor utsträckning. Jättelika berghällar bredde ut sig ner mot en vacker vy över Beisfjord. En lätt vandring om det varit torrt, men på många stråk hade det strilande vattnet gjort de sluttande hällarna hala. Vi njöt av den oväntade utsikten över fjorden. Det panorama mot Lofoten som vi bespetsat oss på såg vi inte skymten av. Fjällen öster om Narvik skymde helt.

Nu gällde det att leta sig mot målet som fortfarande var rätt avlägset. Med fyra sjöar som riktmärken lyckades vi leta oss fram utan alltför stora omvägar. Efter middagspausen vid tredje sjöändan gick vi på skrå i dimma men hittade den enkla rösningen så att vi i skymningen hade målet i sikte. En kopp choklad efter tältresningen satt fint.

Dag 8 (17 aug) Hemåt. Även vi i den sista kvartetten närmade oss slutet på vandringen. Rombaks station visade sig vara större än vi trott och vi intog 11-kaffet på perrongen.

Middagståget kom och vi kunde bekvämt se en snabbrepris av vår vandring från tågfönstret. Vi hoppade av i Katterjåkk, där vi lämnat vår bil. Vid avskedslunchen i Björkliden kunde vi summera en lyckad och problemfri vandring. Gamla trakter på nytt sätt för oss och helt nytt för våra kamrater.