Kungsleden 2007 – sista delen

Denna sommar var vi beslutna att vandra den sista delen av Kungsleden - för vår del. Den låglänta delen mellan Ammarnäs och Jäkkvik. Vi började i augusti 1992 med Abisko-Kebnekaise och har sedan genom åren betat av del för del, vissa som sommarvandringar andra som stugturer på vintern. När vi nu gått den felande länken mellan Abisko och Hemavan är det troligt att vi tillhör en relativt liten skara svenskar som gått hela Kungsleden. I varje fall om vi räknar bort de som gör det på en enda gång. Det är en grupp för sig. Vi såg f.ö. en del anteckningar i gästböckerna längs leden om folk som t.ex. gått på skidor från Treriksröset och nu nästan tyckte sig vara vid målet Hemavan när de var strax söder om Adolfström!

Vi hade betydligt lugnare ambitioner och planerade att avverka vår lilla bit på ca 7 dagar. Det blev en skön vandring över mycket lättgångna fjällhedar. Denna del av Kungsleden är Fjällhedens.

DAG 1: Tisdagen den 26 juni startade vi med 20 kg på ryggen vid middagstid från slalombackens fot för att komma upp till Näsbergets topp 300 meter högre upp. Det var lite speciellt att komma upp till liftens topp, ty där hade vi 1969 med M:s bilatlas orienterat oss bland topparna (de som var karterade i bilatlasen) och beslutat oss för att försöka gå i fjällen så mycket som möjligt. Det har vi gjort, men planerar inte längre vandringarna med hjälp av bilatlasen.

Vi tillhör dock inte ens efter så många år de som lyckats trimma sin packning till ett par sidenkalsonger, ett extra par strumpor och snustorr mat.

Men det finns en trevlig baksida av detta. När den kokta potatisen med köttbullar och gräddsås med lingon ligger på tallriken, då får man återbäringen. Och maten är ju minst halva vandringen. I vindskyddet vid Näsbergstjärn intog vid ovan nämnda middag. Därefter var vi helt i fas med vår stig och säck och kunde njuta fullt ut av fjället som öppnade sig med gröna hedar. Man kan fascineras av alla de typer av växter och träd man ser på vägen. Vid en liten sjö hittade vi sedan en torrhed som var perfekt som tältplats. Fin kväll vid tältet efter en regnig morgon

DAG 2: Onsdagen 27 juni. Denna dag passerade vi vandringens högsta punkt, drygt 900 m.ö.h. Stora hedar tills det var dags att vika av ner mot Vindelälven och Rävfallet. Fallet var mäktigt att höra och se. En av 65 forsar som finns i Vindelälven. Vi åt vid Rävfallstugan och  letade sedan upp en tältplats på den fina ängen invid ”Forsvalls stuga”. Terrängen i Vindelälvsdalen påminner om Tarradalens frodiga grönska och steniga mark och precis som där finns det inte många kvadratmeter att hitta för tältning. Myggen befordrade ett tidigt sänggående. Synd på en så fin kväll. Tidigare på dagen hade vi testat renarnas sätt att slippa det mesta av myggen. De ställer sig på ett snöfält. Då vi gick rätt tidigt på säsongen fanns det gott om snöfält av olika storlekar.

DAG 3: Torsdagen 28 juni började  vi med en ”mördarbacke”. Men eftersom vi laddat så mycket för den mentalt så blev den ingen större ansträngning. Därefter öppnade sig nya fjällhedar och vi vandrade lätt vidare tills vi kom till en bäck där bron spolats bort. Långt uppströms såg vi ett nytt brobygge på gång men vi hade turen att hitta en bra snöbro, som ännu gick att gå över, lite längre ner. Senare den dagen skulle vi gå över ett mycket snällt vad, men då hade all snö som fortfarande låg kvar bildat så höga kanter att man inte togs sig ner eller upp ur den grunda bäcken. Men även denna gång hittade vi en snöbro som undersöktes och befanns säker. Just vid den övergången mötte vi de enda långvandrarna på hela tiden. Ett par från Kalmar som gick Adolfström-Ammarnässträckan.

Vi tältade på kalfjället och hade en mysig kväll vid tältet då vi stekte raggmunk och åt resterande köttbullar med lingon. Sedan dukade vi upp en liten kvällstallrik med mosarellaost, tomat, vit paprika, finncrisp, physialis, torkade jordgubbar och rabarber (man får ju inte bära för tungt) med en Pepsiflaska med Jacobs Creek röda shirazvin. Ute slet vinden i tältet och vi njöt av att vara ute på fjället så helt fältmässigt.

DAG 4: Fredagen 29 juni såg vi redan på morgonen dagens mål, vilket inte kändes så spännande. Vårt mål idag var Sinultjiestugan. Vi funderade på att ligga där om stugan var trevlig. Det var den inte – längre. Den var nerbrunnen! Det hade hänt på nyårsafton för två år sedan.

Nu fanns där bara en vedbod och ett dass kvar. Lite snopet. Vi var glada att vi inte var på stugtur på vintern. Vedboden bestod av två rum varav ett var rensat för att till nöds kunna vara säkerhetsutrymme. Det lockade dock till att bo inomhus p.g.a. den förb.... myggen. Några mysljus lyste upp kolmörkret där inne. Vem tar med ficklampa till Norrbotten i midsommartider? En kall middag på skinka med coleslow åts snabbt medan myggen fastnade i dillmajonäsen.